Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till täflan med sina jämnåriga, och det dröjde ej länge förrän ryktet om hennes förlofning var i full fart. Huru där vidare tillgick, kan jag ej säga, ty allt detta hände innan jag lärde känna familjen; men säkert är, att hon både blef allvarligt kär och måste gifva vika för en rival, nämligen den protestantiske grefvens dotter.
»När svenskarne kort därpå bröto upp för att tränga längre in uti Bajern, for grefve Wolffstein åter till sina gods. Den unga grefvinnan hade emellertid blifvit sig alldeles olik. Kinderna bleknade, ögonen visade ständiga spår efter hemligt gjutna tårar, med få ord, hela världen såg, att hon tärdes af någon kufvad lidelse. Detta kunde ej undgå faderns uppmärksamhet, och han vände sig till sin både andlige och kroppslige läkare, en jesuit från Prag, för att af honom begära råd. Genom munkens åtgärd blef hon i vissa hänseenden bättre, men i andra alldeles förryckt. Hälsan återvände, och kärlekens sentimentala yttringar sträfvade mot himlen, under det dess materiela riktning följde jorden. Den som blott nämnde ordet giftermål kunde vara säker på att se henne med vilda åtbörder störta ur rummet; den som lofvade att våga lif och blod för katolska lärans seger öfverhöljdes af henne med kyssar och smekningar.
»Så stod saken när jag någon tid före bataljen vid Lützen hade följt öfverstlöjtnant von Falkenberg på en spionresa åt bajerska gränsen för att se efter hvad Banér tog sig till. Vår färd skedde mest under den mörka delen af dygnet, vägarna voro bottenlösa, vädret rysligt. Nästan stelnad af köld frågade jag, om vi ej skulle söka nattkvarter. Jo, blott vi hunnit till tjänlig ort, svarade öfverstlöjtnanten, i det han sporrade hästen. Ändtligen togo vi kosan mot ett på afstånd glimmande ljussken, och strax efter midnatt tömdes bägarna vid grefve von Wolffsteins rikligt försedda bord. Redan af öfverstlöjtnantens hälsningssätt kunde jag finna, att han ej var obekant med den unga grefvinnan, en gissning som sedermera öfvergick till full visshet. Äfven på mig gjorde hennes skönhet starkt intryck; men jag var en så
underordnad person, att mina ögon endast vågade fägna sig
på vederbörligt afstånd.
»Tiden flög med ilande fart; afskedsstunden kom utan att hvarken öfverstlöjtnanten eller grefvinnan blefvo synliga. Du måste väl ändå bocka dig för dottern i huset, tänkte jag sedan min reverens för fadern var slutad, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
