Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - I. Gud - C. Guds enhet och treenighet - 18. Jag tror uppå den Gud, som med sitt ord befallt - 19. Oändlige, i ljusets strålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och låter upp för ångerns rop
Ditt hjärta och ditt nåderike.
3.
Jag på den Ande tror, som går av Herren ut
Och bär till himlen jordens böner
Och bättringen med framgång kröner
Och prövningen med saligt slut.
O, ljus och sällhet utan like!
Hugsvalare, du ger vårt svaga hjärta stöd,
Och över brist och kval och död
Du öppnar härlighetens rike.
J. O. Wallin (1779—1839).
19.
O ändlige, i ljusets strålar
För dödlighetens blickar skymd!
Ditt väsens härlighet sig målar
Kring himlens valv, kring jordens rymd.
Upp till din höjd ej tanken hinner,
Ner till ditt djup ej tanken når;
Men hjärtat i ditt verk dig finner
Och dyrkar dig i dina spår.
2.
Från jordens stoft till himlars himlar,
Allt vad som varelse har fått,
Allt vad i vida rymden vimlar,
Allt är ditt verk, och allt är gott.
I allt din makt sig uppenbarar,
I allt din vishet strålar klar,
I allt du mild och god förklarar,
Att du är alla väsens far.
3.
I oskuld prydd, ur dina händer
Gick mänskan säll, din tankes bild;
Men snart hon sig till brottet vänder
Och blir från paradiset skild;
Och lustans yrsel föder nöden,
I hjärtat hämndens gissel slår;
Förbannelsen i följd med döden
Går tätt i fallna släktets spår.
4.
Ack, vad försoning kan jag giva,
Vad offer för min syndaskuld?
Blod? Tårar? Kan jag friköpt bliva
Med lösen av allt jordens guld?
Förgäves! Nej, det dyra Ordet
Blott är i Skaparns hjärta fött;
O hemlighet! och det är vordet
I tiden uppenbart i kött.
5.
Oändlige, i ändligheten
Du sänker dig försonande;
O höjd, o djup! Och mänskligheten
Får uti dig en like se.
Som går för syndare att blöda
Och, skuldfri själv, vår börda bär
Och låter sig på korset döda
Och säger: Allt fullkomnat är.
6.
Hos Gud då inga hinder mera
För mänskans frälsning, ljus och frid!
Men i mitt eget bröst dess flera,
Dem jag med tårar kännes vid.
Ack, född i synd och på dess bana
Så irrande i överdåd,
Hur kan jag bryta köttets vana,
Hur vinna del i himlens nåd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
