Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 90. Din synd, o värld, besinna! - 91. Ditt huvud, Jesu, böjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Det kval, hans känsla följer,
Den krans, hans huvud höljer,
Det kors, som honom bär,
Den törst, som ingen lindrar,
Hans hjärta dock ej hindrar
Dig intill döden hålla kär.
3.
Till dig sin blick han sträcker,
Till bättring dig han väcker
Och dig till livet för.
Mot nåden mer ej sträva;
Se här din dom och bäva,
Om Jesus fruktlöst för dig dör!
4.
I dag till korset hasta
Och ångerns blickar kasta
På dina villors stig!
Mot hjärtats lustar vaka,
Gack icke dit tillbaka,
Där blygd och jämmer vänta dig.
5.
Så lev till Jesu ära!
Din säkerhet att nära
Han icke göt sitt blod.
Nej, mörkrets makt förkrossad
Och mänskors släkt förlossad
Är Jesu kärleks segerstod.
S. Ödmann (1750-1829)
91.
Ditt huvud, Jesu, böjes:
Ditt verk fullbordat är.
Till dig mitt hjärta höjes
Och än en blick begär.
Till korset dig jag följer,
Dit kärleken dig bragt,
Där du din höghet döljer
Och dör uti förakt.
2.
Din ondska, fallna släkte,
Sin udd mot Jesus vässt.
Den handen, han dig räckte,
Du här vid korset fäst.
Du ser det öga slutit,
Den tunga stum och kall,
Som ömhets tårar gjutit
Och varnat dig för fall.
3.
Du ser hans hjässa sårad:
Ack, rys vid denna blick!
Den fot är genombårad,
Som dig till räddning gick.
Det bröst, som för dig ömmat,
Av spjutet öppnat är;
Och detta blod, som strömmat,
Din frälsning än begär.
4.
Ej solen mera sprider
Det ljus, av Gud hon fick.
En jord, där Jesus lider,
Är icke värd dess blick.
Dock mitt i mörkrets dimma
En nådesol går opp,
Då Jesu sista timma
Förnyar världens hopp.
5.
Se, templets förlåt rämnar:
Fullbordat är Guds råd.
Han ångerns tårar lämnar
Fri tillgång till sin nåd.
Ej någon uteslutes
Från denne Faderns bröst:
Det blod, som här utgjutes,
Är hela världens tröst.
6.
Se, bergens grundval bävar,
Se, hårda klippan rörd:
Dock mänskans otro jävar
Guds eget vittnesbörd.
Låt du, som döden smakat
Till frälsning för min själ,
Det hjärta bliva skakat,
Som glömmer så sitt väl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
