Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 139. Vi lova dig, o store Gud! - 140. Av himlens här den Högstes makt - 141. Jak. 1:17. Dig, ljusens Fader, vare pris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Din kyrka glädes i ditt skygd,
Hon på ett hälleberg är byggd;
Till domens stund
Hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.
3.
Allt folk skall samlas i dess famn
Och böja knä i Jesu namn
Och lova Gud
Med kristna tungors ljud.
Helig, helig, helig är Herren Gud.
4.
Allt folk omkring din tron en gång
Skall sjunga segerns höga sång,
Där kerubim
Besvara serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.
J. O. Wallin (1779—1839).
140.
Av himlens här den Högstes makt
Förtäljs med tusen munnar;
Det vida fästets ljusa prakt
Hans händers verk förkunnar,
Och dagen, som ifrån oss flyr,
Bebådar för den dag, som gryr,
Hans ära och hans under.
2.
Den rösten hörs av en och var,
Den gyllne skriften glänser
Från österns portar lika klar
Till västerhavets gränser,
Såvitt som solen sträcker ut
Från dagens uppgång till dess slut
Sin höga hjältebana.
3.
Dock strålar i en högre dag
Det fröjdefulla ordet,
Där, gode Fader, ditt behag
Är uppenbarat vordet,
Där själen, av din kärlek rörd
Och vis utav ditt vittnesbörd,
Sin plikt och sällhet skådar.
4.
Ett klarligt ljus av dina bud
På all min väg mig leder,
Och dina löftens nåd, o Gud,
Mitt hjärtas fröjd bereder.
Din sanning och din fruktan är
Mig mera kostelig och kär
Än alla jordens håvor.
5.
Säll den som alltid låter sig
Utav ditt ord förmana!
Hans lön skall bliva stor hos dig
Vid slutet av hans bana.
Men ho är den som märka kan,
Du Helige, hur ofta han
Emot din vilja bryter?
6.
Bevara mig för överdåd,
Förlåt de gömda brister
Och giv, o Gud, att jag din nåd
I evighet ej mister!
Dig, min förlossare, min tröst,
Må täckas mina läppars röst
Och dig mitt hjärtas tankar.
J. O. Wallin (1779—1839).
Jak. 1:17
141.
Dig, ljusens Fader, vare pris:
Jag fick till rikedom
Det ord, som gör den fromme vis
Och gör den vise from!
2.
Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
I detta dyra ord
Till mig som går ett barn ännu,
O Fader, på din jord!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
