Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 163. Store Gud, vad skall jag göra - 2. Kallelsen, väckelsen, upplysningen - 164. Allt är redo, fallna släkte - 165. Vak upp! hör, väkten ljuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du mig frälst från synd och last:
Gör min kallelse ock fast,
Att jag, skyddad för all fara,
Din i liv och död må vara.
J. Åström (1767—1844).
2. Kallelsen, väckelsen, upplysningen.
164.
Allt är redo, fallna släkte,
Hör den röst, som kallar dig
Och ur dödens mörka häkte
För dig fram på livets stig!
Nu är salighetens dag:
Känn din Faders hjärtelag;
Bäva att den nåd förskjuta,
Som ännu dig bjuds att njutal
2.
Gud sin kärlek dig förklarat,
Mänska, redan vid ditt fall;
I sitt ord han uppenbarat,
Hur ännu du räddas skall:
Han ännu dig tar emot,
Om i redlig syndabot
Du för honom faller neder
Och i tron om tillgift beder.
3.
Ack, om du ditt hjärta sluter
För den röst, som kallar dig,
Om du än den hand förskjuter,
Som ifrån fördärvets stig
Dig så gärna leda vill,
Vet, att en gång slutes till
Nådens dörr, dit Gud dig åter
Aldrig, aldrig kallas låter.
4.
Men om du av ånger slagen
Har din vanmakt känna lärt,
Gläds, till hörsamhet för lagen
Jesus har dig kraft beskärt.
Hör hans evangelium:
Kom till bordet, här är rum;
Här hans kärlek dig skall nära,
Att din tro må frukter bära.
5.
Gud, min Frälsare, jag beder:
Må ditt ord ledsaga mig,
Att mig världen ej förleder
Till ett återfall från dig.
Din lekamen och ditt blod
Mig förläne kraft och mod
Till att segra i all fara,
Att jag din må evigt vara.
Svensk förf. (1700-talet).
Kr. Dahl (1758—1809).
165.
Vak upp! hör, väkten ljuder
Från Sions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
En bättringsdag igen,
Men snart skall budet fara
Från livets furste ner
Och i hans namn förklara,
Att ingen tid är mer.
2.
För sent skall syndarn vakna,
Där ingen morgon är,
Där han skall evigt sakna
Den nåd, han spillde här,
Där inga böner höras,
Där ingen bättring sker;
Ty kan väl bättring göras,
Då ingen tid är mer?
3.
O du i synden döde,
Se denna evighet,
Där allt är mörkt och öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
