Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 173. I dag, om Herrens röst du hör - Behovet av Guds nåd vid känslan av bättringens ofullkomlighet och syndens bedrövliga välde - 174. Jag arma mänska, ho skall skilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6.
I dag din våda överväg
Och slå dig för ditt bröst och säg:
O Fader, dig miskunda!
Lik en förlorad son jag är,
Mig flärden lika insövt här;
Jag vill ock sammalunda
I tid stå opp
Och ej mitt hopp
På oviss framtid grunda,
7.
Jag syndat har mot dina bud:
Förlåt mig det och lär mig, Gud,
Däröver hjärtligt sörja.
På min missgärning mer ej tänk,
För Jesu skull mig krafter skänk
Ett bättre liv att börja
Och så din nåd
I råd och dåd,
I liv och död förspörja.
J. O. Wallin (1779—1839).
Behovet av Guds nåd vid känslan av bättringens
ofullkomlighet och syndens bedrövliga välde.
174.
Jag arma mänska, ho skall skilja
Min själ från denna dödens kropp?
Jag löfte gav, jag hade vilja
Att bryta av mitt syndalopp;
Men ack, min trohet var ej lång:
Jag föll, jag föll ock denna gång.
2.
Ack, det begär, som jag fördömer,
Likväl jag hemligt hos mig när;
Min goda föresats jag glömmer
I samma stund jag frestad är.
Ack, ve mig usle syndaträl,
Hur jag förstör båd’ kropp och själ!
3.
Jag vet, o Herre, vad mig felar:
Jag tvenne herrar tjäna vill;
Åt världen jag det hjärta delar,
Som dig bör odelt höra till.
Ack, jag är lika varm och kall
För Kristus och för Belial.
4.
O Jesu, kunde jag allenast
Dig över allting hava kär,
Med himmelsk kraft jag skulle genast
Bemannas mot allt ont begär.
O, kunde jag dig älska rätt,
Då bleve segern viss och lätt.
5.
Så gjut din kärlek i mitt sinne
Och sänk till mig din Ande ner.
När han är i mitt hjärta inne,
Kan lustan där ej rasa mer.
Hon mig ännu försöka må,
Dock med din
kraft skall jag bestå.
6.
Med misstro till min egen styrka,
Med vaksamhet och bon till dig,
I dig jag hjälparen skall dyrka
Och ledaren på livets stig;
Och när jag möts av syndens nät,
Jag trotsar ej men undflyr det.
7.
Så skall min själ alltmera lugnas,
Alltmera stärkas i all strid;
Så skall mitt hjärta framgent hugnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
