Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 183. Dav. 130. Till dig av hjärtans grunde I nöden ropar jag - 184. Hjälp mig, min Gud, ack, fräls min själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, att jag finna kunde,
O Gud, för dig behag!
Låt upp ditt milda öra,
När jag åkallar dig.
Av nåd mig värdes höra;
Du vet vad felar mig.
2.
Ho varder väl befunnen,
Som kan för dig bestå?
Ho bliver ej förvunnen,
Om du till doms vill gå?
Men, fast jag ar ovärdig,
Din nåd du mig beter,
Om ödmjuk och botfärdig
Jag synden överger.
3.
Min tro och hopp jag ställer
Uppå det trösteord,
Att i den dom du fäller,
Skall nåd för rätt bli spord.
Du som mig utrannsakar,
Till dig jag trofast ser,
Lik väktaren, som vakar,
Till dess sig dagen ter.
4.
Min själ, ditt hopp till Herran,
Den gode Fadern, vänd,
Vars nåd är när och fjärran
Av trogna hjärtan känd!
Du finner liv och hälsa
I hans barmhärtighet;
Han sina barn vill frälsa
Från synd och farlighet.
Cl. Marot (o. 1497—1544).
A. Lobwasser (1515—1585).
L. Wivallius (1605—1669).
184.
Hjälp mig, min Gud, ack, fräls min själ:
Till dig jag usle syndaträl
Min tillflykt äntligt tager.
Du ser, hur arm och krank jag är:
O Gud, mig ångerns låga tär,
Mig samvetsmasken gnager.
Ack, att jag icke sökt dig förr!
Nu, Herre, vid ditt huses dörr
Jag i mitt armod ligger
Och nådesmulor tigger.
2.
Mig nådig och barmhärtig var,
Du som din nattvard tillrett har
Och mig och många bjudit.
Till mig du ock med kallelse
Utskickat dina tjänare,
Till mig ditt rop ock ljudit.
O Herre, nu jag kommavill;
Ack, har du slutit dörren till?
Är utelyckt jag vorden
Från de fullsatta borden?
3.
O ve, jag kommer, då för sent,
Jag dåre, som likväl förment
Mig äga tid och stunder.
På världen lekte all min håg
Den långa dag, och jag ej såg,
Hur solen sjönk därunder.
O ve, hur jag mitt väl försatt!
Det mörknar, ack, det bliver natt,
Och världen mig förskjuter,
Och himmelen sig sluter.
4.
O Herre, slipper jag ej in?
O Fader, är jag mer ej din?
Har jag ej bröllopskläder?
Skall jag nu gå den mörka stig.
Där ingen stjärna lyser mig
Och ingen vän mig gläder?
Ack, finns i himmel och på jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
