Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 224. Befall i Herrens händer - 225. Dav. 91. Säll du som dig åt Gud betror - 226. Dav. 31. På dig jag hoppas, Herre kär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7.
Alltså Guds hjälp förbida
Och räds ej mänskors hot!
Är Herren på din sida,
Ho kan dig stå emot?
Sin kraft han dem förlänar,
Som vandra i hans bud.
Allt till det bästa tjänar
För dem som älska Gud.
J. O. Wallin (1779—1839).
225.
Dav. 91.
Säll du som dig åt Gud betror
Och tröst till Herren äger!
Uti hans vård du fredad bor,
Du trygg och tålig säger:
»Gud är min tillflykt och min borg,
På Gud mitt hopp jag bygger;
Uti all fara, nöd och sorg
Hans sköld mig överskygger.»
Säll du som har
I Gud din fröjd och ditt försvar.
2.
I sina vingars skygd han skall
Ditt stilla läger bädda,
Och från försåt och olycksfall
Hans trohet dig skall rädda.
När honom lydig, honom täck,
I hans beskärm du vilar,
Så bäva ej för nattens skräck
Och ej för dagens pilar!
Tro vad han sagt
Och frukta ej all mörkrets makt.
3.
Om tusen vid din sida än,
Om tiotusen falla,
Du, frälsad från förödelsen,
Skall glad din Gud åkalla.
Trygg kan du gå bland vilddjurs hot,
Ty Herren dig bevakar,
Och träda med en stadig fot
På lejon och på drakar:
På all din stig
Guds änglar skola följa dig.
4.
»Han älskar mig», så talar Gud,
»Hans strid jag själv skall föra;
Han håller mina helga bud,
Hans böner skall jag höra.
Jag honom skall i nödens dag
Ifrån all fara rycka,
Jag kröna vill hans företag
Med ära och med lycka;
Min salighet
Han röna skall i evighet.»
J. O. Wallin (1779—1839).
226.
Dav. 31.
På dig jag hoppas, Herre kär,
Du som min säkra tillflykt är
I all min nöd och våda.
Jag beder dig,
Du värdes mig
Nu ock med hjälp benåda.
2.
Din’ milda öron vänd till mig,
Ack, hör min bön, förbarma dig
Och låt din hand mig leda.
Jag sorgsen går
Och ej förmår
Min räddning själv bereda.
3.
O starke hjälte, stå mig bi,
Var mig en borg, där jag uti
Må väldeligen strida!
Av mörkrets här Jag kringvärvd är:
O, vik ej från min sida!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
