Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 243. O säg, min själ, vi du förfäras? - 244. Vad sörjer du så svåra? - 245. Varför sörja, varför klaga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5.
Din sorg kan han i glädje vända,
Han lika mäktig är som blid;
Men skulle det ej strax dig hända,
Så är ej än hans rätta tid.
Dig gläd åt varje stund, som flyr:
Din sällhets morgon en gång gryr.
6.
När solen bortom bergen ilar
Och bådar sjätte dagens kväll,
Går dagakarlen hem och vilar
Till Herrens sabbat i sitt tjäll:
Så vilar du i graven sött,
Av korsets tyngd och livet trött.
7.
Ur sömnen snart dig Jesus väcker
Till evighetens sabbatsår;
Det mörker, här din väg betäcker,
I salighetens ljus förgår;
Det kors du här på jorden bar,
Dig till förbättring givet var.
S. J. Hedborn (1783—1849).
244.
Vad sörjer du så svåra?
Vi skall så djupt, min själ,
En timlig nöd dig såra?
Gud är Immanuel.
På honom skall du tro:
Med dig han väl så lagar,
Som honom bäst behagar
Och länder dig till ro.
2.
Han aldrig övergiver
Den honom sig förtror.
Den honom trogen bliver,
Uti hans hägnad bor.
Fast sällsamt synes gå,
Dock låt dig ej förlryta:
Han kan det snart förbyta,
Att allt dig gagna må.
3.
På honom må du våga
Och vara vid gott mod.
Oändlig i förmåga
Han är och evigt god.
Vad Herren nyttigt fann,
Det kan ej någon hindra;
Och våra smärtor lindra
Förmår allena han.
4.
Fast motgångs vreda bölja
Dig vilje sluka opp
Och tunga dimmor hölja
Din himmel och ditt hopp,
Dig Gud dock hjälper fram:
Han dimmorna skall fälla
I sinom tid och ställa
För böljorna en damm.
5.
Ty vill jag, Gud till ära,
Jämt vandra i hans lag
Och endast det begära,
Vartill Gud har behag.
Jag med Guds råd är nöjd,
Guds vilja är den bäste,
Gud är min borg, mitt fäste,
I Gud är all min fröjd.
6.
Giv, Gud, jag dig må ära
Av hjärtat all min tid,
Ett värdigt lov dig bära
Och hugnas av din frid.
I frestelsen giv mod,
Giv tålamod i nöden,
Giv saligt hopp i döden,
O Fader, evigt god.
J. Heermann (1585—1647).
J. Arrhenius (1642—1725).
J. O. Wallin (1779—1839).
245.
Varför sörja, varför klaga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
