Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 260. O Gud, all Sannings källa - 261. Mitt hjärta, fröjda dig - Herrens bön - 262. Herre, du som från det höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till avgrund bär dess stig.
Jag släpper icke Herran,
Förrn han välsignar mig.
P. O. Nyström (1764—1830).
261.
Mitt hjärta, fröjda dig; må själ och sinnen röras,
Låt andakt av din bön allt upp i himlen höras!
Ty Fadern bjuder dig, dig kallar ock Guds Son
Att träda tröstelig inför sin nådetron.
2.
Det är din Fader kär, som dig befaller bedja,
Din broder är ock den, dig vill din bön tillstädja,
Din tröstare, evad du bedja skall, dig lär;
Alltså med ödmjukt hopp till Gud din suckan bär!
3.
Du ser Guds hjärtelag; lät dig därav beveka!
Hans mun, hans dyra ord kan dig ej något neka.
Vad dig omöjligt syns, det vill hans fadershand
Dig giva, ja, ock mer, än du ens tänka kan.
4.
Så kommer jag, min Gud, i Jesu namn rätt glader
Och säger i fast tro:
Jag är ditt barn, min Fader!
Jag beder, tror och vet, att du min bön upptar;
Du vill, du kan, du gör, vad du mig lovat har.
J. Olearius (1611—1684).
G. Ollon (1646—1704).
Herrens bön.
262.
Herre, du som från det höga
Allt bevakar med ditt öga,
Allt bevarar i din famn,
Fader vår, vi dig åkalla:
Heligt vare för oss alla
Ditt tillbedjansvärda namn!
2.
Komme, Gud, till oss ditt rike!
Brott och kval och mörker vike
För din Andes helga röst!
Skänk ditt ljus åt vilseförda,
Lätta de betrycktas börda,
Giv de ångerfulla tröst.
3.
Gode Fader, från din vilja
Låt ej mörkrets ande skilja
Dina återlösta mer.
Lär oss bedja rätt de orden:
Ske din vilja här på jorden,
Såsom den i himlen sker.
4.
Låt oss ej i fåfäng möda
Livets dyra lån föröda;
Giv ej rikedom, ej nöd,
Giv blott, att vi redligt vinne
Och med ett förnöjsamt sinne
Njuta varje dag vårt bröd.
5.
Själva stapplande och svaga,
Lär oss andras fel fördraga
Utan agg, förtal och knot;
Och då vi vår synd begråta,
Oss förlåt, som vi förlåta
Dem som brutit oss emot.
6.
När vi frestas på vår bana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
