Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 269. Dav. 145. Ditt namn, o Gud, jag lova vill - 270. Lovad vare Herran, Våra fäders Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
269.
Dav. 145.
Ditt namn, o Gud, jag lova vill
Och utan ände prisa;
Förläna själv din nåd därtill
Och bästa sättet visa.
Min Konung, jag vill stadelig’
Upphöja och berömma dig
I alla mina dagar.
2.
Du, Herre, stor och lovvärd äst,
Din makt har ingen ända;
Ditt majestät vi spörja bäst.
När vi vår tanke vända
Till dina verk att dem bese,
Som med vår undran alltid ske
Men kunna ej begripas.
3.
Jag tala skall om dina råd,
Ditt välde, dina under,
Din härlighet, din stora nåd,
Din vishet alla stunder.
Din godhet skall av våra barn,
Din rättvishet av barnabarn
Förkunnas och välsignas.
4.
All världen och vad du har gjort
Förtälja skall din ära:
Att du är mild, skall bliva sport,
Och alla skola lära
Och se, att du förbarmar dig
Mot all din verk men synnerlig’
Mot dina barn och vänner.
5.
Av evighet ditt rike var,
I evighet det bliver.
Det hägn, du fadren givit har.
Du än åt barnen giver.
Du alla dem som lida men,
När deras hopp och tro är ren,
Väl hjälper och försvarar.
6.
Du låter i ett ymnigt mått
Din godhets gåvor flöda
Till allt, som kropp och liv har fått
Och väntar av dig föda;
Du låter upp din milda hand
Och mättar allt i alla land
Med gott behag och nöje.
7.
Du är när dem som älska dig
Och med allt allvar frukta;
Fördärvar ej evinnerlig’,
När du dem nödgas tukta.
Du hörer dina frommas rop
Och friar från de ondas hop,
Som snarlig’ blir till intet.
8.
Du rättvis är, o Herre Gud,
I alla dina vägar,
Och heligt är ditt ord och bud,
Som själv du vara plägar;
Ty skall min mun och allt det kött,
Som varit har och än blir fött,
Dig utan ände prisa.
J. Arrhenius (1642-1725).
270.
Lovad vare Herran,
Våra fäders Gud!
Både när och fjärran
Skalle detta ljud:
Lovat, upphöjt, prisat
Vare Herrens rådl
Han har oss bevisat
Outsäglig nåd.
Priser och berömmer
Gud, som rättvist dömer
Och sitt folk ej glömmer!
2. Dig, som härlig sitter
Över kerubim,
Prisar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
