Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 276. Vem är bland Jesu rätta vänner - 277. Dav. 15. Ho är den som, trött av striden - 278. Dav. 37. O mänska, hör det bud, vartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han har sitt vittne och sin tröst.
Ett våld, som över dem ej rår,
Är ju ej värt en kristens tår.
5.
Så går i Jesu namn en kristen
Med samma mod och sinnesfrid
Att möta lidandet och bristen
Som medgångens och glädjens tid.
Så visar han vad den förmår,
Vars fasta hopp till Herren står.
6.
O Jesu, värdes mig ledsaga
På sanningens och fridens stig.
Du som är mäktig i de svaga,
Din Andes kraft förläna mig!
Då kan jag trofast målet nå
Och en gång livets krona få.
J. O. Wallin (1779-1839).
277.
Dav. 15.
Ho är den som, trött av striden,
Får med friden,
Herre, i din hydda bo?
Ho skall, upphöjd över nöden,
Sorgen, döden,
Bliva på ditt berg i ro?
2.
Den som utan vank och villa
Vandrar stilla
På rättfärdighetens’ stig;
Den som utan skrymtan övar
Vad han prövar
Vara gott och rätt för dig;
3.
Den som sanning trygg förklarar
Och försvarar
Utav hjärtat all sin tid;
Den som utan flärd och ränker
Aldrig kränker
Någons ära, någons frid;
4.
Den som fattiga och rika
Aktar lika,
Lasten blott föraktlig tror;
Den uti vars lugna öga
Ej den höga,
Men den helige är stor;
5.
Den som nästans hopp ej sviker
Eller viker
Från sin ed för vinnings skull;
Den som dygdens fall ej våller,
Ej förhåller
Nödens rätt för gunst och gull:
6.
Han, o Herre, skall med friden
Efter tiden
I din helga hydda bo;
Han skall, upphöjd över nöden,
Sorgen, döden,
Få hos dig en evig ro.
J. O. Wallin (1779-1839).
278.
Dav. 37.
O mänska, hör det bud, vartill
Du bör all gärning föra:
»Åt andra gör, vad själv du vill
Att de dig skola göra!»
Dem som öva våld och list,
Bidar straffet visst.
De draga svärdet ut;
Men se, det skall till slut
Gå in i deras hjärta.
2.
Den starke hämnaren, som ser,
Hur de sin båge bända
Att en oskyldig fälla ner
Och krossa den elända.
Han till deras blygd och fall
Rätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
