Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 309. O store Allmakts-Gud, som allting ser och dömer - 310. Dav. 82. I Guds församling Herren Gud - 311. Herre, du som himlens lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sitter i vår dom och märker vad här tvistas,
Vad tänkes, talas, görs; och över våld och väld
Hans dom, hans stränga dom, en dag skall varda fälld.
5.
Så undervis mig, Gud, och lär mig dina rätter,
Att jag ej någonsin mitt kall tillbakasätter
Men dömer så, att jag ej kommer uppå fall,
När, Herre, för din dom jag själv framträda skall.
O. Rudbeck d. y. (1660—1740).
J. O. Wallin (1779—1839).
310.
Dav. 82.
I Guds församling Herren Gud
Förkunnar dessa orden
Åt dem som sattes på hans bud
Till domare på jorden:
»Upp, skipen lag för hög och låg,
Bestraffen eller skonen
Men vägen dem på samma våg
Och sen ej till personen!»
2.
»Upp, skaffen faderlösa rätt
Och änkors tillflykt våren,
Den trycktes börda gören lätt
Och oskulden försvaren!
Mot våld och list ett heligt skygd
Åt värnlösheten agnen
Och sanning, redlighet och dygd
Till jordens glädje hägnen!»
3.
»Ty snart I skolen tagas bort»
— Betänken väl de orden —
»I skolen dömas innan kort,
I domare på jorden!»
Så talar han som skall en dag
Allt folk till rätta ställa
Och efter helighetens lag
Oss alla vedergälla.
W. Meuslin (1497—1568).
L. Petri (1499—1573)?
311.
Herre, du som himlens lagar
Jordens folk till ledning gett,
Dygdens vän, som dig behagar,
Trygghet du i dem berett.
Från din höjd förfärlig ljuder
Domen över lastens träl,
Som föraktar det du bjuder
Och förtrampar mänskors väl.
2.
Du förordnat överheten,
Som din vilja främja skall.
Oss du bjöd försonligheten
Att förmildra lagens kall.
Låt då ondskan icke bryta
Fridsamhetens brödraband,
Det din kärlek ville knyta,
Helgat av din egen hand.
3.
Giv, o Gud, att den som dömer,
Mot försåten väpnar sig
Och i hjärtat aldrig glömmer,
Att han dömas skall av dig.
Giv, att alla rätt han delar,
Ledd av himlens ljus och nåd,
Öm för svagheten, som felar,
Sträng mot brottets överdåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
