Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 313. O gode Herde, du - 314. Gud, som herdar givit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6.
Då jag förkunna skall
Ditt ord och dina under,
Det vare gudligt tal
Och inga mänskofunder!
Giv, att den goda säd,
Som är ditt helga ord,
Av mig må utsås rätt
Och falla i god jord.
7.
När i ditt ljus jag bör
Rätt visa andra vägen,
Mig själv, o Herre, gör
Till ljusets verk benägen,
Att själv ej syndafull,
Då helgelse jag lär,
Jag slår därmed omkull
Vad av mig uppbyggt är.
8.
Giv, att jag ej begär
Gods, yppighet och ära
Men att förnöjd jag är
Med vad du täcks beskära.
När jag har dagligt bröd,
Jag glad dig tacka vill
Och nöjas till min död
Med vad du skickar till.
9.
Du Överherde, giv,
Det jag din’ får så vårdar,
Att de få evigt liv
Med mig i dina gårdar
Och jag på domens dag
Må säga inför dig:
O Herre, här är jag
Med dem du givit mig.
J. Svedberg (1653—1735).
314.
Gud, som herdar givit
Att föra med ditt ord
Till sanningen och livet
Din återlösta hjord.
Må oss din kärleks höjd
Mot dem till kärlek röra.
Att de sitt kall ej göra
Med suckan men med fröjd.
2.
O, lär oss dem att hugna,
Som från vår levnadsvår
Oss råda, leda, lugna
I prövningarnas år,
Oss styrka i vår strid,
Hugsvala oss i nöden
Och uti själva döden
Oss bjuda hopp och frid.
3.
Uppmärksamhet oss ägnar,
När efter ditt behag
De gå på dina vägnar
Att tyda oss din lag,
När de med fadersröst
Bestraffa och förmana
Och nådens vägar bana
Till syndarns slutna bröst.
4.
Men, Gud, de äro svaga
Och människor som vi:
Ack, värdes dem ledsaga
Och stå dem nådigt bi,
Att i ostrafflighet
De själva ostört vandra
Den väg de visa andra
Till dygd och salighet.
5.
Förtroligt, fromt och stilla
Vi dem må följa åt
Och undfly världens villa
Och frestarens försåt.
Då skall din nåd och frid
I våra hyddor trivas
Och våra hjärtan livas
Av fröjd för evig tid.
J. O. Wallin (1779—1839).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
