Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 358. Ålderdomen redan sprider - 359. Mig dagen flyr och åldern ögat skymmer - 360. Jag haver en gång varit ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt hjärta röres matt,
Lindra dödens bitterhet,
Giv mitt hopp ståndaktighet,
Låt mig i din äras rike
Gå att bliva änglars like.
G. G. Adlerbeth (1751—1818).
359.
Mig dagen flyr och åldern ögat skymmer,
Min kraft är tärd av år och av bekymmer.
Mång’ barndomsvän sin vila funnit har;
Jag ensam snart på jorden vandrar kvar.
2.
Fort, Gud ske lov, min eländstid har farit
Och ej så lång som mina fäders varit:
Jag har likväl med upprört hjärta sett,
Hur Herrens hand igenom den mig lett.
3.
Du lät mig, trött, o Fader, vilan smaka;
Jag vilse gick, du förde mig tillbaka;
Jag hungrade, jag var vid sorgset mod,
Du mättade, du tröstade så god.
4.
Om dina råd jag i min blindhet klandrat
Och, stundom svag, ej dina vägar vandrat,
Så tack ske dig som mig vid handen höll,
Att jag ej hel i syndens snaror föll!
5.
Nu önskar jag, om det min Gud behagar,
Att sluta få de mörka årens dagar
Och lägga ner mitt huvud uti ro
På gravens bädd, mitt sista, lugna bo.
6.
Men själen skall uti den sista färden
Uppstiga lik en gnista utur härden
Och söka fri sitt helga ursprungs ljus,
Om askan än man bäddar ner i grus.
7.
Långt bättre är en enda dag hos Herran
Än tusen år i denna öken fjärran:
Dess morgonsol med längtan bidar jag;
Dock ske ej mitt men, Fader, ditt behag!
P. A. Sondén (1792—1837).
360.
Jag haver en gång varit ung;
Nu är jag gammal vorden.
Min kropp sig böjer, trött och tung,
Till allas moder, jorden;
Och själen längtar till det land,
Där herden på en fredad strand
Församlar spridda hjorden.
2.
Bland långa rön av ljuvt och lett
Min hjässa grå är bliven;
Men aldrig jag den fromme sett
Av Herren övergiven:
I nödens som i glädjens dag
Han är förnöjd med Guds behag
Och på dess händer skriven.
3.
Jag släkten fly och komma såg
Och vän från vänner vika
Och rik och fattig, hög och låg
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
