Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 384. Herre, dig i nåd förbarma! - 385. O du som alla hjärtan ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11.
Du som världens synd borttager,
Över oss förbarma dig!
Du som världens synd borttager,
För ditt folk från villans stig!
Du som världens synd borttager,
Avvänd våra synders lön;
För det blod, som dem avtvager,
Giv oss nåd och hör vår bön!
S. Ödmann (1750—1829).
O du som alla hjärtan ser
Och alla hjärtan döma skall,
Allsvåldige, vi falla ner
I stoftet för din fotapall!
Här samlas tjänare och fri,
Här hög och låg ej skiljas vill,
Ty syndare blott äro vi,
Ej annat namn oss kommer till.
2.
Ack, fjärran gångna från det liv,
Som är i dig, vi hava gått
Med jordens sorg och tidsfördriv
Och slöst på dem vår himlalott.
Vi hava övergivit dig
I tankar, tal, begär och värv
Och hastat på de dårars stig
Med stora steg till vårt fördärv.
3.
Vi vilja ej med fagert sken
Oss värja mot din stränga rätt,
Ty inför dig är ingen ren:
Din lag vi alla överträtt.
Vi vilja hellre med varann
Åkalla din barmhärtighet
Och tro på den som skyla kan
Vår brist med sin rättfärdighet.
4.
Men utan bättring ingen tro
Och utan ånger ingen nåd
Skall skänka våra hjärtan ro:
Så är din vilja och ditt råd.
O Gud, med heliga beslut
Vår marga synd begråta vi.
För Kristi skull oss ej förskjut
Och med din Ande statt oss bi.
5.
Lyft upp vår själ ur jordens mull,
Vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
Att högre akta dygd än gull
Och rädas mer för synd än nöd.
Låt ära växa i vårt land,
Låt frid och rätt där sammanbo
Och trohet räcka godhet hand
Till enskilt väl och allmän ro.
6.
Ack, gör oss, Herre, till ett folk
Med fromhet vist, med vishet fritt,
Där varje röst är hjärtats tolk
Och varje hjärta, Gud, är ditt:
Ett folk, som städs beflitar sig
Att villigt göra det du bjöd
Och så på dig förlitar sig
I väl och ve, i liv och död.
7.
Så, Gud, med oss du vara skall,
Som du med våra fäder var
Och frälsa än från blygd och fall
Ett folk, som du förvärvat har.
Så blomstra skall vår gamla bygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
