Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 416. Lov pris och ära vare dig - 417. När jag om morgonen uppstår - Morgonpsalmer - 418. Att dig, o Gud, mitt offer bära - 419. Jag lever och upphöjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6.
Ett saligt avsked mig förlän,
O Gud, av denna världen,
När jag en gång skall fara hän
Den dyra, sista färden.
7.
Min bön du värdes denna gång
Inför din tron upptaga,
Låt dig min hjärtans suck och sång
I Jesu namn behaga.
M. Brunnerus (1627—1679).
J. O. Wallin (1779—1839).
417.
När jag om morgonen uppstår,
Om aftonen till vila går,
Till dig, o Gud, mitt öga ser,
Till dig mitt rörda hjärta ber.
2.
O Jesu, vid din nåd försann
Jag trygg och säker vila kan;
Din Ande visst bevara skall
Min själ från kval, min fot från fall.
3.
Ditt blod, som rann från korset ned,
Det ger mitt hjärta tröst och fred;
Jag somne eller vakne opp,
Är du min tröst, mitt enda hopp.
4.
Din ängel håller om mig vakt,
Ty fruktar jag ej dödens makt.
I fröjd och nöd du vårdar mig,
Ty med- och motgång är från dig.
5.
Evad jag lever eller dör,
Med liv och själ jag dig tillhör.
Min arma själ betror jag dig:
Upptag den, Herre, mildelig’.
Tysk förf. (1500-talet).
H. Ausius († 1653).
J. Svedberg (1653—1785).
J. O. Wallin (1779—1839).
Morgonpsalmer.
418.
Att dig, o Gud, mitt offer bära
Min första känsla vara bör:
Min röst skall höjas dig till ära;
Mitt hjärta vet, att du mig hör.
2. Du är det, Gud, som tima låter,
Att jag, bevarad, styrkt och nöjd.
Ur nattens glömska vaknar åter
Till denna nya dagens fröjd.
3.
De krafter, vilan återgivit,
Välsigna deras bruk i dag.
Att på den väg, du föreskrivit,
Jag vandrar i din viljas lag.
4.
Låt för din röst, som till mig ljuder,
Mitt öra aldrig sluta sig,
Gör mig så from, din lära bjuder,
Så lycklig, som hon lovar mig.
C. G. af Leopold (1756—1829).
419.
Jag lever och upphöjer
Min själ igen till dig,
O Gud, vars vård jag röjer
I allt, som omger mig:
I dagens nya ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
