Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 519. Han på korset, han allena - 520. O huvud, blodigt, sårat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han, den ende, gör ej val,
Räknar ej de sinas tal:
»Kommer alle!»
Så han talar,
Kämpar, blöder och hugsvalar.
4.
Solen, som från fästet lyser
Över ond som över god,
Blott, en ringa droppe hyser
Av hans djupa kärleksflod;
Månen, som från himlens hus
Ger åt själva natten ljus,
Månd’ en skugga endast vara
Av hans kärlekseld, den klara.
5.
Honom vill jag glad tillhöra,
Vad mig än blir förelagt;
Kristus kan mig saliggöra,
Ingen världens gunst och makt.
Vanskligt är ju annat allt,
Som ett töcken tomt och kallt;
Men den jag vill efterfråga,
Evig är hans kärleks låga.
6.
Han på korset, han allena,
Allt mitt hopp och goda är;
Ingen må mig det förmena,
Att jag haver honom kär.
Var har jag en vän här sport,
Som mig gjort, vad han har gjort?
Han kan mig med Gud förena,
Han på korset, han allena.
J. L. Runeberg (1804—1877).
520.
O huvud, blodigt, sårat,
Av smälek höljt och spe!
O huvud, kvalt och fårat
Och böjt i ångst och ve!
O huvud, som skall siras
Med ärekrans en dag,
Men nu med törne viras,
Dig ödmjukt hälsar jag.
2.
Från anletsdrag, som brunnit
Av helig kärleks glöd,
All fägring har försvunnit
Inför den bittra död,
Snart är din stund, den sista,
Då livets kraft förgår,
Då dina ögon brista,
Då hjärtat mer ej slår.
3.
Den börda, du har burit,
Min syndabörda är.
Den skörden, som du skurit,
Jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer,
Hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
Se ned till mig i nåd!
4.
Dig tackar allt mitt hjärta.
Min Herre Jesu god,
För all din djupa smärta
Och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
Dig vill jag mig förtro;
När jag till skörd är mogen,
Mig bärga till din ro!
5.
När jag skall lämna världen,
O, lämna du ej mig
Och låt vid hädanfärden
Min blick ej släppa dig!
När vånda trycker anden
I sista kampens nöd,
Ack, kom och lossa banden,
O Jesu, för din död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
