Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya psalmer - 564. O Jesu, du som själv har tagit - 565. Dina blevo vi som späda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dopets helga bad oss tvagit,
I himlen skrivit våra namn,
Du våra tankar ser och känner,
Du skådar hjärtats dolda grund
Och vet, om vi som dina vänner
Dig höra till i denna stund.
2.
Din kärlek oss ej övergiver,
Om vi ock övergivit dig;
Förlorat får, som borta bliver,
Du söker på dess villostig.
För den sin syndfullhet begråter
Din famn ånyo öppen står:
Han blir till barn upptagen åter
Och arvedel i himlen får.
3.
Så lär oss nu med blygd och smärta
Vår barndoms synder kännas vid!
Giv oss ett ödmjukt, troget hjärta
Och skänk oss nåd och giv oss frid!
När till ditt altarbord vi träda
I denna helga högtidsstund,
Du värdes oss med kraft bekläda
Att trogna bli din nåds förbund!
4.
Det livets ord, som vi fått lära
Ifrån vår första barndomstid,
O giv, att frukt det måtte bära
Hos oss i livets kamp och strid!
Låt icke otrons köld föröda
Den säd du sådde i vår själ!
Låt oss för världens lustar snöda
Ej sälja bort ett evigt väl!
5.
I provets stund vi äro svaga:
Var du vårt skydd mot synd och flärd!
På dina vägar oss ledsaga
Uti en ond och farlig värld!
O gode Herde, var oss nära,
För ulvar vakta själv din hjord!
Oss värdes styrka, stödja, bära
Och leda oss .med livets ord!
S. Alin (f. 1852).
565.
Dina blevo vi som späda,
Herre, i vårt dopförbund,
Och som dina barn vi träda
Inför Dig i denna stund
Att med egen röst och tunga
Dig bekänna och lovsjunga.
2.
I vår första bön vi fingo
Nämna Dig med fadersnamn;
Från de första steg vi gingo,
Bjöd Du oss en faders famn,
Där vi trygga kunde vara
För all oro och all fara.
3.
Värdes vårt beskydd ock bliva,
När från hemmets lugna värld
Vi en gång oss ut begiva
På en okänd framtidsfärd,
Där oss frestelser omvärva,
Som förföra och fördärva.
4.
Hjälp envar att söka trägen
Ljus och ledning i ditt ord;
Giv oss resekost på vägen
Vid ditt rika nådesbord!
Lär oss däri målet finna
Att vår Faders boning hinna!
5.
Du, som till församling enar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
