Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska evangelieboken - En liten bönbok - Femte kapitlet. Böner ur Skriften. Nr. 111-112 - 2. SÄLL ÄR DEN vilkens överträdelse är förlåten - 3. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför skola alla fromma bedja till dig på den
tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora
vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.
Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med
räddningens jubel omgiver du mig. Sela.
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg
du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt
öga vaka över dig. Varen icke såsom hästar och
mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm
och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej
fram. Den ogudaktige har många plågor; men den
som förtröstar på Herren, honom omgiver han med
nåd. Varen glada i Herren och fröjden eder, I
rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.
Ps. 32.
3.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och
tukta mig icke i din vrede. Ty dina pilar hava
träffat mig, och din hand drabbar mig. Det finnes
intet helt på min kropp för din vredes skull, intet
helbrägda i mina ben för min synds skull. Ty mina
missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår
börda äro de mig för tunga. Mina sår stinka och
flyta för min dårskaps skull. Jag går krokig och
mycket lutande; hela dagen går jag sörjande. Ty
mina länder äro fulla av brand, och intet helt
finnes på min kropp. Jag är vanmäktig och illa
sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Herre, du känner all min trängtan, och min
suckan är dig icke fördold. Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också
det är borta. Mina vänner och fränder hålla sig
fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava
ställt sig långt ifrån. Snaror lägga de ut, som stå
efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad
fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen. Men
jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum,
som icke upplåter sin mun; ja, jag är lik en man
som intet hör, och som icke har något gensvar i
sin mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
