Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 2. Det kristna hoppet inför döden - 570. Våra stunder ila Till den tysta hamn - 571. Nu tystne de klagande ljuden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Våra stunder ila
Till den tysta hamn.
Låt oss få vår vila,
Jesu, i din famn
Och, till målet komna,
Somna
I ditt dyra namn.
2. Dina änglar skicka
Till den bädd, där vi
Heta kalken dricka,
Att de stå oss bi
Och ur tunga banden
Anden
Lösa evigt fri.
3. Snart får han sig svalka
Efter stridens kvalm,
Till Guds tron sig nalka,
Krönt av segerns palm,
Och med änglatunga
Sjunga
Livets morgonpsalm.
1. Nu tystne de klagande ljuden
Och stille sig tårarnas flöden:
Till liv och odödlighet bjuden
Är mänskan av Gud genom döden.
2. Vad säga de fredliga vårdar,
Vad är det som runorna lova?
»De sälla, som bo i Guds gårdar,
De äro ej döda, de sova.»
3. Begärens och stormarnas ilar
Och jordiska sorgen och fröjden,
De störa ej stoftet, som vilar,
Ej anden, som lever i höjden.
4. En dag skall ock känslan och modet
De domnade benen uppliva,
Och värmen och spelande blodet
De stannade pulsarna driva.
5. Och vissnade lemmar, dem griften
I mörker och tystnad förblandar,
Högt över förgängelsens skiften
Förklaras kring saliga andar.
6. Det höstliga kornet, som jordas,
Ej vintriga månar föröda:
Vid vårsolens blick det fullbordas
Till sommarens gyllene gröda.
7. Så, värmd av det eviga ljuset
Och vårdad för sällare tider,
Står kroppen förskönad ur gruset
Och mera ej dör eller lider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
