Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Kyrkans högtider. Psalm 41-161 - 6. Påsk - 111. Jesu, du dig själv uppväckte - 112. Denna är den stora dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påsk
123
6. Hjälp att jag ej mera följer Gamla mänskans
välbehag Eller synden överhöljer Med en ursäkt,
som är svag. Att du uppstod, det skall lära, Huru
jag av synden bör Uppstå, så att jag ej dör.
7. När mitt hjärta måste bäva För ditt hot och
lagens röst, Jesu, låt din Ande häva Denna sten
ifrån mitt bröst, Denna tyngd av syndaskulden;
Låt din ängel stiga ned Att förkunna mig din fred.
8. Ack, låt honörn IjLivligt båda, Att du haver
seger fått. Låt mig själv i trone skåda, Att du har
ur f ängslet gått Och detsamma för mig öppnat,
På det jag därut skall gå Och på domedag bestå.
9. Värdes du ock själv mig möta, Att jag dig
med hugnad ser I din ord och löften söta, Där du
dig med kraft beter Och mig kungör livets vägar,
Dem jag vandra skall till rö, Att jag glad må hos
dig bo.
10. Här skall nu min själ sig nära Av osyrat
himmelsbröd, Jesu nåd, och ej begära Annat till
sitt understöd Än det han förvärvat haver, Kasta
syndens surdeg bort, Vilkens fröjd är snöd och kort.
SPEGEL. SVEDBERG. WALLIN.
(1731)
1. Den - na är den sto - ra da-gen,
Mörk - rets för - ste nu är sia - gen,
Som oss Kri-stus ha - ver gjort. Gra-vens mör-ker
!STe-der-lagd är dö-dens port,
har för-svun-nit, Li-vets sol har nu upp-run-nit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
