Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 3. Uppståndelsen, domen och det eviga livet - 594. Tänk när en gång det töcken har försvunnit - 595. I djupet av mitt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppståndelsen, domen och det eviga livet 629
2. Tänk när en gång vart varför blir besvarat,
Var gåta löst, som här jag grubblat på, När allting
blir av Herren själv förklarat, Tänk när jag Herrens
väg skall fullt förstå!
3. Tänk när en gång är stillad varje smärta, Vart
sår är läkt, var längtan nått sin hamn, När varje tår
avtorkats vid Guds hjärta Och varje snyftning tystnat
i hans famn!
4. Tänk när en gång med obeslöjat öga Jag honom
ser som här jag trodde på! Tänk när jag träder i hans
boning höga Och får med lov inför hans anlet stå!
5. Tänk när en gång jag utan synd skall vara, Var
tanke ren, var gärning utan brist, När brusten är
för alltid varje snara Och varje frestelse sin kraft
har mist!
6. Tänk när en gång vart band, som här mig enat
Med människor i ändlighetens land, I himlens värld
blir genomlyst och renat Och knytes fast av Herrens
egen hand!
7. Tänk när en gång i himlens gyllne salar Med
vännen kär, som jag på jorden vann, I evig frid om
evigt liv jag talar Och om det liv, som likt en dröm
försvann!
8. O ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta, Var
gång mig vägen synes tung och lång. Gjut din hugsvalan
i var bitter smärta Och bär mig hemåt, hulda
hemfärdssång. WEXELS. ELIN SILÉN, f. NORDIN.
595
(1800-talet)
1. I dju-pet av mitt hjär-ta En
stad jag högt å-trår: Je - ru-sa-lem, Det säl - la hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
