Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 3. Uppståndelsen, domen och det eviga livet - 595. I djupet av mitt hjärta - 596. Jerusalem, du högtbelägna stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
De yttersta tingen
EH1
Där all min nöd och smärta För all-tid av-sked får.
/TN
I dju-pet av mitt hjär-ta Den sta-den jag å-trår.
2. Men på de vida vatten, Var finner jag dock väg?
Bland blinda skär Var vägen är I storm och mörka
natten Till hemmet, Herre, säg. Ack, på de vida
vatten Var finner jag dock väg?
3. Jo, du mig visar vägen, Ty själv du vägen är.
När du är med, Jag ser min led. Fast hjälplös och
förlägen, Dig håller jag mig när. Och du som själv
är vägen Mig visar vägen där.
4. Se, målet härligt lyser I fjärran: o Guds stad,
Min längtans borg, Där synd och sorg Och nöd, som
jorden hyser, Jag snart förgäter glad. Se, målet härligt
lyser I fjärran, o Guds stad!
5. Jag ock skall målet hinna I härlighetens hamn.
Ja, också jag, Så arm och svag En gång skall seger
vinna I Jesu Kristi namn. Jag ock skall målet hinna
I härlighetens hamn.
BRORSON. CLARA AHNFELDT, f. STRÖMBERG. -
(1663)
596
1. Je - ru - sa-lem, du högt-be-läg-na
Till dig min tan - ke i - lar fri och
stad, Till dig min läng - tan står, Högt o-van
glad, Till dig min an - de trår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
