Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 3. Uppståndelsen, domen och det eviga livet - 596. Jerusalem, du högtbelägna stad - 597. Nu upp och redo varen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppståndelsen, domen och det eviga livet 631
berg och da - lar, Långt från min dunk-la stig,
Till di-nalju-sa sa - lar Mitt hjär-ta lyf-ter sig.
2. Var hälsad, Sion, du Guds sköna borg, Låt upp
för mig din port! Så fröjdefull jag går från jordens
sorg Till dig, du sälla ort. Min prövning där skall
ändas Och lyktas all min strid, Min vedermöda vändas
I salighet och frid.
3. Ack, sköna dag, när skall din morgon gry, Då
natt ej varder mer, Då ny blir himmelen och jorden
ny Och solen ej går ner? När får min själ jag giva
Uti Guds trogna hand Att där få evigt bliva I
härlighetens land?
4. Säg, vilka äro de som stråla där I klädnad vit
som snö? Det är de trognas, de utvaldas här, Som fått
i Herren dö. Bland dem mig Herren skänker Ett rum
i helig frid, Där jag ej mera tänker På mina tårars tid.
5. Profeter och apostlar ser jag där, Martyrer
utan tal, Som Kristi kors i trohet burit här I
jorde-livets kval. Nu hava de stor vinning, Nu stå de utan
men Med strålar kring sin tinning Uti Guds klarhets
sken.
6. Hur skall ej också jag med högsta fröjd En
gång i paradis Frambära inför Gud i himlens höjd
Mitt hjärtas lov och pris! Halleluja min tunga Skall
stämma upp för Gud Och Hosianna sjunga Till änglars
harpoljud. MEYFART. TÖREN. EVERS. ALIN. NILSSON.
(1663)
597
.é-
1. Nu upp och re-do va - ren
Ty da - gen är fram - fa - ren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
