Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. Du ömma fadershjärta, som vakar öfver mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 13. |
| Andante. Från Brödraförsamlingen. |
 |
1.
Du ömma fadershjärta, som vakar öfver mig,
Hur skall jag kunna älska, hur kunna lofva dig!
Du varnar mig så troget för alla dolda garn
Och gömmer under vingen ditt lätt försägda barn.
2.
Du föder och du kläder och skyddar mig så väl
Och sörjer alla dagar för både kropp och själ.
Jag vore snart förgången, om du ej gjorde så.
O, kunde jag blott älska – blott älska dig ändå!
3.
Gif, att med villig lydnad jag alltid ger dig rätt;
Låt dina bud bli kära, din börda ljuf och lätt!
Och när en fara hotar, en nöd förskräcker mig,
Låt mig i första rummet blott alltid fly till dig!
4.
Ditt fadershjärta brister utaf förbarmande.
Du ser hvad helst mig felar, du känner allt mitt ve.
Om natten och om dagen ditt öga öppet står,
Och fadershanden räcker, så vidt som himlen går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
