Fastän föredraget: »Kapitalets och arbetets problem» gick ut på att bekämpa kommunismens läror och revolutionära åtgärder och att i stället, trots orättvisa och nöd, reformera på det beståendes grund och med moraliska medel utjemna stridigheterna mellan de skiljda samhällselementen, blef dock D:r Nyström, då han faktiskt uppträdt som oppositionsman, inför den maktegande delen af samhället blott revolutionsmannen! De, som känna den politiska lära, han sedan många år tillbaka hyllat, och som hörde hans enskilda såväl som offentliga uttalanden om Sundsvallsstrejkarnes behandling, veta dock allt för väl, att hans uppträdande till förmån för dem helt och hållet berodde på den lifligaste medkänsla för deras lidanden, hvilken ovilkorligen fordrade att något blef gjordt for att protestera mot dylika både orättvisa och okloka handlingar från ordningsmaktens sida. Visst är emellertid, att sågverksegarnes och landshöfdingens ingripande mot Sundsvallsstrejkarne var en af de verksammaste anledningarne till D:r Nyströms politiska framträdande. Omständigheterna gjorde nu, att då den nyväckta nykterhetsrörelsen framkallade upplysningsfrågan. Å ett nykterhetsmöte den 8 Febr. 1880 å Mindre teatern framställde D:r Anton Nyström förslag till bildande af ett Arbetareinstitut. Häri framhölls (se Dagens Nyheter 9/2 80) »ensidigheten i pietisternas verksamhet för nykterhetssaken; allmän upplysning vore det medel, hvarigenom nykterheten skulle främjas; en upplyst kultur vore ytterligare ett oeftergifligt vilkor