handlande personligheterna och genom offentligt framträdande å möten och genom artiklar och resolutioner i pressen bidraga att bilda en verkligt öfverlagd allmän opinion. Härvid afsåg man att verka i godt förstånd med den demokratiska pressen, som man ansåg skulle få ett det värderikaste stöd i politiska föreningar, då dessa bättre än någon tidningsredaktion genom sina mångfaldiga element få inblick i samhällsförhållandena. Länge hade dock föreningen icke verkat, förrän skilda riktningar visade sig inom densamma, och hvad som först och sist visade sig behöfvas såsom underlag för den folkliga politiken var: upplysning och principfasthet. Redan å arbetaremötet hade enstaka röster höjts mot de maktegandes ingripande gentemot de strejkande sågverksarbetarne, och i Reformföreningen väckte D:r Nyström förslag till en protest deremot; förslaget förkastades dock, sedan ordföranden hotat afgå, om det antoges: saken vore ej utredd nog, sades det! Förslagsställaren beslöt då att ensam uttala en offentlig protest mot myndigheternas, synnerligast Landshöfding Treffenbergs tillvägagående under strejken, genom att hålla ett föredrag å Mindre teatern (Dec. 1879) till förmån för de sju oförskyldt häktade sågverksarbetarne. På uppmaning förnyades föredraget, som väckte den lifligaste sympati och gjorde, att månget öga tårfyldes; den kontanta behållningen (408 kr.) skickades till de förut häktade sågverksarbetarne.