bibehålla det äldre s. k. rekommendationssystemet, d. v. s. att man i föreningar, å möten och i pressen, kort och godt rekommenderade en viss kandidat med thy åtföljande förtjenster och utan några brister. Huru rädda somliga af de liberala voro för den offentliga kandidaturen, synes af ett bref från en liberal riksdagskandidat i Reformföreningens styrelse till dess sekreterare med anledning af dennes förslag att införa systemet, i hvilket bref bland annat står: »En sådan vigtig sak tål väl vid art tänka på och ej fjeska åstad innan man betänkt följderna». I November 1880 skulle nu väljas en riksdagsman för Stockholm. Reformföreningen antog då offentliga kandidaturens princip och tryckte ett cirkulär, upptagande åtskilliga politiska frågor, hvilket tillsändes kandidaterna. Samtidigt härmed följde de demokratiska tidningarne det gamla rekommendationssystemet och föreslogo utan vidare fabrikör Joh. Ohlsson som det liberala partiets kandidat. Nu följde valstriden, som är alltför karakteristisk för att ej här närmare framhållas. Redan före det första valmötet hade Reformföreningen förklarat, att »fabrikör O. ej kunde framställas som föreningens kandidat», då man ansåg honom i vissa fall vara väl konservativ, hvarföre föreningen såsom sådan ej kunde gilla hans rekommendation i den liberala pressen. Vid valmötena ådagalade Herr Ohlsson genom sina dels intetsägande, dels mot Reformföreningens program stridande meningar att han ej kunde vinna erkännande af denna förening, som ju ej kunde utgå från någon annan