på något sätt kunna styrka, att de hysa ofvanstående åsigter». Mången torde minnas, huru mötet aflopp: att många hundrade medlemmar af »Arbetarnes ring» på omvägar samt med oärliga medel (flera personer hafva försäkrat, att falska biljetter liknande komitéens tryckts och utdelats) infunno sig och genom det fruktansvärdaste oväsen fullständigt hindrade mötets hållande, ja, hotade med våldsamheter; att Häradshöfding Hultgren uppmanade D:r Nyström, komitéens ordförande, att upplösa mötet, hvilket denne ock gjorde, att komitéen i tidningarne intygade, att endast 1,100 personer fått biljetter, under det att Börsvaktmästaren intygade, att minst 2.000 personer varit närvarande på mötet. Herr Hultgren skref två artiklar i Dagens Nyheter med allvarliga varningar till Stockholms arbetare, deri han bland annat sade: »Det var ej nog med skandalen, utan det lagstridiga inträffade äfven, att, då ordföranden klockan half åtta upplöste mötet, en stor del af de närvarande likväl icke aflägsnade sig, utan qvarstannade till klockan inemot nio, då vaktmästaren hos komitéen bad om tillstånd att anhålla om handräckning af poliskonstaplar för att aflägsna de församlade. Jag tror dock icke, att denna åtgärd blef vidtagen, emedan man vidtog en annan, nemligen att släcka lamporna, då de objudna gäster, som förut icke gått, ändtligen aflägsnade sig. Ett sådant förfarande, som de objudna vid detta tillfälle iakttogo, skulle kunna anses som fridsbrott, och fäster jag uppmärksamheten derpå, att ingen hade rättighet att infinna