vid återkomsten från utlandet i Maj månad strök sitt bränvinsförslag ur ringrörelsen, för hvilket hans bundsförvandter så ihärdigt kämpat, hvarpå dessa uppsade förbundet med Smith, och rörelsen som bekant fullständigt upplöstes. Sedan den bubbla, som kallades Arbetarnes ring, brustit, gingo ledarne olika öden till mötes. Herr N. F. Johansson begaf sig till Amerika, då han befunnits hafva bestulit den konsumtionsförening, ¨ Jakobsbergsbolaget, som gjort honom till direktör. Kongl. Maj:t insatte Herr Smith, förmodligen i den tro att han fortfarande var folkets man, i Arbetareförsäkringskomitéen, och arm i arm med honom vandrade Herr Johannes Svensson dit in. Till Första kammaren lät Herr Smith välja sig, och der har han förstått så hedra sig, att kammarens öfriga ledamöter under hans sista anförande våren 1886 lemnade honom att ensam tala inför sin frände talmannen, grefve Lagerbjelke. En humorist skref på ringraseriets blomstringstid följande visa, som karaktäriserar hela ställningen: <table o> <td c>En folkvisa <td c>för <td c>Arbetare-ringen. <td r>Melodi: »Kung Karl den unga hjelte.» <td><poem>Herr Smith han är vår hjelte Och vi hans trogna folk, Då folket led, han hjelpte Och blef det rättas tolk,</poem> </table>