Folkpartiets opposition nu bära vittne om en »otack utan like». Demokraternas uppförande var på denna tid sådant, att man skulle trott Ibsen tagit förhållandena i Stockholm till förebild för sitt skådespel »En folkets fiende». Liksom den modige badläkaren D:r Stockman, hvilken ville medelst öppet vädjande till allas rättskänsla rensa samhället från såväl ruttna institutioner som från ruttet vatten, fördömdes af både högern och venstern, så dömdes D:r Nyström i stort sedt på enahanda sätt, då han kämpade dels mot bränvinet, dels mot det äldre samhällets tvång och obskurantism. Ibsen låter således borgmästaren säga till D:r Stockman: »Du har ett oroligt, stridigt och upproriskt sinne. Och så din olycksaliga lust att skrifva offentligt om alla möjliga och omöjliga saker. — — Du beklagar dig öfver myndigheterna, ja, öfver sjelfva regeringen»! — — —! Representanten för »den kompakta majoriteten» bland småfolket, boktryckaren Aslaksen, förklarar på ett folkmöte angående Doktorns förslager: »D:r Stockman har afslöjat sig på ett sätt, som jag aldrig kunde drömt om — — — Jag föreslår följande resolution: Församlingen uttalar, att den anser badläkaren Doktor Tomas Stockman som en folkets fiende». Och härtill svarar folket: »Folkets fiende! Folkets fiende! Folkets fiende!» Resultatet af den verksamhet, som komitéen »Bort med bränvinet» utöfvade, blef emellertid, att Herr Smith