Reformföreningens styrelse, nemligen Herrar Gustaf Eriksson, K. T. Bergius, C. A. Sundberg och J. Svensson — ty sedan flera är tillbaka har den upplösta Reformföreningen haft ledningen inom Arbetareföreningen. I sammanhang härmed kan nämnas, att fastan åtskilliga af Arbetareföreningens ledande män offentligt förklarat, att D:r Nyström genom att söka anslag af stat och kommun till Arbetareinstitutet bundit dess fria verksamhet och dragit folkpolitiken på sned, hafva de sedan sjelfva begärt anslag för Arbetareföreningens föreläsningar, fastän en stark opposition uttalats inom föreningen af dem som frukta att denna hädanefter ej kunde hafva fria händer för någon politisk verksamhet; också har Arbetareföreningens diskussionsskola, som varit centrum för dess politiska verksamhet, sedan dess väsentligen upphört. Förbundet mellan Hrr H. Forssell och G. Eriksson framträdde för öppen dag under den diskussion, som föregick stadsfullmäktiges bifall till Arbetareinstitutets åhörares petition om anslag till institutet i januari 1883. Då yrkade, som bekant, Forssell återremiss till beredningsutskottet, sedan han stridt för sitt omstöpningsförslag, och häri instämde ock Herr Eriksson till allmän förvåning. Hvad stort sker, sker tyst. I tysthet stärktes nu kompaniskapet Forssell—Eriksson, och så grundlades Arbetareföreningens föreläsningar, eller såsom man i vissa penningebeviljande kretsar säger »det Forssellska institutet», Herr Forssells välvilja för arbetareföreningens föreläsningar har sedan ett par år