särskildt yttrat sig i hans nitiska bemödande att bland hufvudstadens förmögnare medborgare på sina listor insamla rätt artiga summor. *

Nyare rörelser.

Socialdemokraterna hafva under ledning af Herrar Hj. Branting, A. F. Åkerberg, A. Danielsson, A. Palm, Fr. Sterky, G. Ahlenius. K. M. Ziesnitz m. fl. på två års tid fått en ej obetydlig anslutning bland arbetarne. och vi kunna med ledning af ofvan skildrade förhållanden förstå, huru deras idéer fått ett växande inflytande. Anledningen kan, frånsedt den allmänna orsaken, som ligger till grund derför, — materiel brist – närmast sökas i det liberala partiets urartning. Vi kunna ej underlåta att i fråga härom särskildt påpeka den obetydliga verkan, som »Stockholms Arbetareförenings uttalande angående den socialistiska rörelsen» hösten 1886 anses haft, trots de sanningar, det innehåller. Detta beror på flera omständigheter: 1:o) man är van att se alltför mycken principlös kompromisspolitik, och äflan att komma in i Andra kammaren på det hållet, och uttalandet har tolkats som ett medel att genom angrepp på socialisterna vinna borgarnes röster vid kommunala val; 2:o) dess ledare hafva förlorat sitt anseende, sedan de så blindt läto sig lockas af Herr L. O. Smith och varit aflönade af honom för att leda arbetarne i hans anda; 3:o)