- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
18

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gifvit mig makt att tyda hans tecken; jag är den utkorade, som kan fatta verldarnes hemligheter.
Lyssnen på mig, I unga qvinnor, I skolen båda dela samma öde samt dö förbryterskors död...

Ett halfhögt, gladt och klingande skratt följde på magikerns ord, hvilka mäktiga och fulltoniga hade klingat ut till grefve Fersen och kommit honom att fattas af en rysning, den han sjelf icke kunde förklara. Han sade sig, att detta var dåraktigt och enfaldigt, och, ännu rysande, kände han sig nästan smittad att falla in i detta ungdomliga, lockande skratt.

— Vi tacka er, min herre! — det var alltjemt den sisttalande, som nu förde ordet. — Slutet af er förutsägelse betog den helt och hållet dess fasa. Er klokhet och skarpsynthet tror jag denna gång ha råkat in på villovägar. Icke sannt, min bästa väninna? Om ni kände oss, min herre, skulle ni sjelf vara böjd att skratta, skulle ni veta, huru omöjligt det är! Och det klingande skrattet följdes af ett mera uppsluppet och lockande.

— Er glädtighet förvånar mig icke — svarade Cagliostro. — Det jag sagt, förefaller er otroligt
och...

— Ni hörde, huru nyfikna vi voro att få veta vårt öde och det har derföre fallit er in att gäckas med oss. Det är verkligen löjligt. För hvem håller ni oss? Tror ni oss tillhöra slöddret?

— Hög eller låg... slöddret kommer icke att hålla sig fjerran från edra personer. Om I gåfven akt på tidens tecken, skullen I möjligtvis kunna undvika; men I ären slagna med blindhet och varseblifven icke afgrunden framför edra fötter, och I skolen nedstörta, så framt I icke...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free