Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Icke? — det var nu den milda klara stämman, som först hade talat och som helt upprörd tillade: — Hvad är det då vi skola göra?
— När moln börja skocka sig omkring er, dessa moln, som plötsligen skola omgifva er, utan att I veten hvarifrån de hafva uppstigit eller huru de skola skingras, då... vänden er då till mig, vänden er till mig vid förkänningarna af detta oväder, och jag skall kunna säga er medlet till er räddning.
— Du är barnslig, Marie, du skälfver, huru kan du vara så dåraktig! Låt oss lemna herr Cagliostro, vi hafva redan alltför länge begagnat oss af hans tid.
Det fruntimmer, som nyss så glädtigt skrattat, bjöd armen åt sin följeslagarinna, som, i det ögonblick hon passerade förbi grefve Fersen, en sekund lyfte sin slöja, kanske för att riktigt fritt få andas ut den ångest, hon kände och hvilken hon icke gaf sig någon möda att dölja.
Det var en qvinna af en majestätisk växt och ädel skönhet. Hon bar sitt hufvud högt, på en gång fullt af värdighet och behag; hennes hy var af en bländande hvithet och hennes stora blå ögon hade ett uttryck, som skådade hon långt bort i något dystert, aflägset fjerran.
— Det är andra gången han talar med mig om stundande olyckor. Denna gång ännu mera tydligt och förfärligt, alltid detsamma i en allt rysligare form! Och nu visste han dock icke hvem jag var...
— Om han vetat det, huru annorlunda skulle han då ej... kom, låt oss skynda!
Och döljande sig i sina slöjor, kanske allt för upprörda att märka den unge svenske ädlingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
