Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lemnade ett par guldstycken åt en af den döfva fru Mineaus grannar — skaffa fort den hjelp, som behöfves, jag vill bekosta allt för den arma qvinnan. Här är min adress, vänd er till mig. Hon måtte väl aldrig vara död?
Allas ögon hade nu vändt sig till den, som mottog penningarne, och tjugo tjenstvilliga armar sträckte ut sig, för att bära bort fru Mineau.
I detta ögonblick hördes ett krossande ljud, vagnen, hvari de trenne damerna hade färdats, föll brakande mot gatan, under det hästarne stegrade sig. Midt i passagen hade ett nytt åkdon kommit och svängde omkring gathörnet i vildaste fart, samt stötte tillsammans med den genom olyckstillfället hejdade vagnen.
Vid denna oväntade händelse föll Elise Berntsson mot den trånga gatans små spetsiga stenar.
Vagnstaket hade träffat hennes tinning, ifrån hvilken en klar blodstråle sprutade fram.
En af de åkande hade nu sjelf blifvit sårad, och scenen fick härigenom ökad liflighet.
— Känn på hur det smakar — skrek gamla Marion och slog med en passionerad rörelse sina händer tillsammans.
— Min Gud, hvad har händt? — sade en ung man, som skyndade ur det sistkommande åkdonet.
— Jag är förbi, helt och hållet förbi — klagade fru Vergennes.
— Godt folk — ropade den unge mannen — ställ er derborta på gatan och hindra flera sammanstötningar. Den här vagnen är för ögonblicket obrukbar... mina damer, vågar jag erbjuda min? Mitt namn är Markman och jag är anstäld vid svenska beskickningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
