- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
37

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deras unga gemåler samt de förnäma damer och kavaljerer, hvilkas älskvärdhet, rang och snille gjorde dem värdiga den ynnest, konungaparet visade dem.

— Så, grefve Fersen, ni synes ha lust att göra mig sällskap; ni skall få blifva min kavaljer, — och med en halmhatt öfver sitt vackra hår begaf sig Marie Antoinette med lätta steg fram emellan doftande blomstergrupper.

Den unga drottningen syntes en stund försjunken i betraktandet af trädgården, der aftonvinden mellan grässtrån och blad börjat en susande lek, och på afstånd från henne sorlade det muntra och gycklande lif, hon nyss hade skiljt sig ifrån.

— I dag ha vi riktigt ströfvat omkring; — sade Marie Antoinette, — jag har visat er mina anläggningar och mitt mejeri, jag har visat er det bästa Trianon har att bjuda...

De vandrade nu öfver en liten brygga. Drottningen lutade sig öfver bryggans stängsel, kastade några småstenar i vattnet och höjde sig derpå upp med ett litet småleende samt tillade: — Och om ni, Grefve Fersen icke anser er ha haft allt för tråkigt, vill jag be er att rätt ofta härute blifva vår gäst.

— Ers majestäts stora nåd .. .

— Det intresserar mig att språka med er. Ser ni, herr grefve, härute kan jag få ha mina tycken: härute regerar jag, här är jag envåldsherrskarinna.

Hennes strålande ögon sväfvade med leende glans kring detta område, som uteslutande tillhörde henne och der hennes små kapriser fritt fingo utveckla sig.

— Jag känner mig i denna stund så lycklig, att jag vore frestad säga: här vill jag lefva och dö.

Drottningen tystnade. Långsamt gående utmed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free