Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring det med söndriga koppar eller kastade en och annan näfve på hvarandra, så att det yrde omkring som de förnämas puder.
Skallande skratt och muntert glam ljödo vida omkring; män, qvinnor och barn talade om hvarandra.
Det var ett karnavalsupptåg, hvari blandade sig körsvennens svordomar. Det fanns icke mycken råhet i leken, men mycken skämtsamhet; det låg något gladt och uppsluppet deri och man jagade hvarandra, i det man gratulerade sig att kunna baka läckra kakor.
Mjölet var borta eller förstördt och man bekymrade sig icke om hvems förlust det egentligen skulle blifva; men mjölet var borta och nöjet slutades. Männens af hunger och nöd likfärgade ansigten hade fått ett tycke af Pierrotsfysionomier och qvinnorna skrattade åt dem, långt sedan de åter slagit sig ner utmed husraderna.
Marion hade stannat och såg på detta uppträde, och det syntes nästan, som om hon hade glömt den unge mannen vid sin sida.
— Det var dumt, att icke jag också fick något mjöl, — mumlade hon.
— Här har ni penningar, — sade Fredrik Markman — ni kan köpa er sådant, om ni vill.
Marion gömde silfverslanten och såg sig med skygga blickar omkring... Det var tydligt, att hon icke ville, att någon skulle märka hennes skatt.
— Ja, nu kan jag köpa mig — sade hon — jag kan nu lefva en hel vecka, tack!
— Och härmed säger jag er godnatt, Marion, godnatt och tack också! Jag lemnar den här gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
