Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NIONDE KAPITLET.
Det var en klar sommarmorgon. Blommor, blad och grässtrån tyngdes af daggdroppar och genom slottet Trianons halföppnade jalusier inströmmade morgonluften. Fåglar sjöngo, bin och insekter surrade och från parkens skuggrika gångar, jagade af solstrålar, hvirflade hvita, lätta dimmor och insjöns vattenspegel glittrade af silfverringar.
Arm i arm med prinsessan Lamballe vandrade drottning Marie Antoinette genom trädgårdsanläggningen, och hennes ögon halkade öfver dessa klippor, grottor, vattenfall och blomstergrupper, hvilka i vexlande mångfald utbredde sig omkring henne.
— Jag har icke kunnat sofva i natt, och vi äro temligen tidigt ute — sade drottningen; — den här morgonen egnar sig för svärmerier, Louise.
— Och ett lyckligt svärmeri, ers majestät?
— Ja visst! — Drottningen rodnade lätt och hon böjde sig ner för att bryta några blommor, — allt svärmeri är ljuft.
Efter en liten dröjande paus fortfor hon:
— Låt oss sätta oss här och språka en stund riktigt förtroligt... jag vet mig knappast ha upplefvat en angenämare sommar än denna. Vi fladdra omkring härute som fjärilar... Friheten, friheten, Louise, är allt bra skön! I friheten är lifvet. Tvång ger död. Slå din arm om mig... så ja, min bästa väninna... jag behöfver kärlek... du håller ju riktigt utaf mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0065.html
