Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf känner jag äfven mig ofta som sådan... det är detta, som framkallat min sympati. Frankrikes drottning älskar sitt folk och tror sig älskad tillbaka; detta är en stor tillfredsställelse; men hon längtar också efter en mera enskild vänskap.
— Ers majestät...
— Här, midt i min familj, erfar jag ofta en känsla af ensamhet och öfvergifvenhet — fortfor Marie Antoinette, under det ett vemodsfullt leende besjälade hennes anlete och gaf det ett uttryck af outsäglig mildhet. — Min gemåls bröder, mina svägerskor, ja, med få undantag hela min slägt, betrakta mig icke med de blidaste ögon... denna afvoghet håller på att öfvergå till hat... jag känner det.
— Grefve Fersen, vi förstå ju hvarandra, — utropade hon plötsligen afbrytande sig. — Jag kan ju tala till er som till mig sjelf?
— Som till er sjelf...
— Utan fara att missförstås?
— Utan att missförstås.
— Jag tycker om ett dylikt eko — sade drottningen, under det deras blickar några sekunder
småleende funno hvarandra, och medan en lätt rodnad uppstod på drottningens kinder fortfor hon:
— Man söker undergräfva mitt goda rykte... Man söker rycka folkets kärlek undan mig, man söker isolera mig, så att jag snart utan vänner skall vara glad att lemna detta land. Men min gemåls kärlek skall skydda mig, i honom har jag ett trofast stöd.
Marie Antoinette smålog:
— Jag älskar min gemål, jag värderar honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
