Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men mitt hjerta trängtar efter vänner... skänk mig er vänskap, grefve Fersen!
— Ers majestäts nåd!
— Tala icke om nåd, grefve Fersen — afbröt hon med ett förtretadt uttryck, som gaf hennes täcka ansigte en ny lockelse. — Låt isen vackert smälta bort, och när vi någon gång, likasom nu, språka utan vittnen, så glöm drottningen och tänk endast på qvinnan.
— Marie Antoinette!
Drottningens ögon voro sänkta och hon fortfor:
— Den ensamma qvinnan, som längtar efter vänner, som längtar att öppet få uttala sitt hjertas tankar... att nedlägga sin soTg, sin glädje i en själ, som fattar hennes!
Marie Antoinette, som talat halfhögt, tystnade några sekunder. Derpå höjde hon sina blickar och fortsatte:
— Ni, grefve Fersen, ni står här ensam, ni har ingen, den ni önskar jag måtte favorisera, med få ord, endast det personliga intresset fäster er vid detta hof. Då jag begär edra råd, skall jag icke tänka, att något annat än er välvilja förestafvar dem. Jag skall utan misstankar kunna tro er... jag skall kunna lita på er som på mig sjelf...
— Ers majestäts ord uppfylla mig med lycka.
— Var lycklig, grefve Fersen, var så lycklig som jag önskar det!... Jag kan icke dölja mitt intresse för er... det har väckt uppmärksamhet, jag vet det... tusen nyfikna ögon granska mina handlingar... Observerad och ständigt observerad! Har jag då icke rättighet att fästa mitt tycke vid hvem det mig än lyster?
Hon sade de sista orden med en skälmsk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
