Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla grundsatserna; det är icke längre folket, som kysser sina bojor och brinner af entusiasm för sina konungars ära; det är nu konungen, som sträfvar för folkets väl.
Gustaf hejdade sin lätta gång och stannade framför den unge mannen, omkring hvilken hans blickar flögo likasom eldslågor.
— Folket måste brinna för sina konungars ära — äran är gemensam för konung och folk!
Derpå lade han sin smala hand fast på ynglingens axel, såg honom in i ögonen och fortfor:
— Sträfva för folkets väl, à la bonne heure! Det är ädelt och rätt. Om folkets väl ligger konungen om hjertat, skall han förstå denna jemkning, om hvilken ni talar — honom åligger omtänksamheten; men konungen måste ge och folket icke fordra. Hvad den styrande en gång sagt, dervid måste han stå fast. Konungen afviker från de gamla grundsatserna, säger ni; men jag säger: ve honom, om han i sin eftergifvenhet visar den ringaste svaghet!
Gustaf tystnade, hans lifliga ansigte uttryckte allvar och kraft.
— Men nog om Frankrike — fortfor han. Och nu farväl!
Vinkande med handen stod han stilla, och Fredrik Markman drog sig under vördnadsbetygelser mot dörren.
Blifven allena, dröjde konungen några ögonblick tankfull. — En pojke, mumlade han med en lätt axelryckning: — nå ja, jag tillät honom sjelf att föra detta språk! Derpå närmade han sig sitt skrifbord, fattade ett bref med grefve Creutz’ handstil samt läste:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
