Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag är skyldig att anförtro ers majestät, att den unge grefve Fersen varit så gerna sedd af drottningen, att det hos flera personer väckt misstankar. Jag bekänner, att jag icke kan hindra mig från att tro, det hon hyst böjelse för honom; jag har sett alltför säkra tecken, för att tvifla derpå. Den unge Fersen har vid detta tillfälle ådagalagt ett beundransvärdt uppförande genom sin blygsamhet och sjelfbeherrskning samt i synnerhet genom det parti han tog, att resa till Amerika. Genom att aflägsna sig afvände han all fara; men det är tydligt, att det fordrats en styrka, ovanlig för hans ålder, för att öfvervinna denna frestelse. Drottningen kunde icke taga sina ögon ifrån honom de sista dagarna, och när hon betraktade honom, fyldes de med tårar. Jag bönfaller, att ers majestät måtte bevara denna hemlighet för henne och för senatorn Fersen. — Då det blef bekant, att grefven skulle resa, blefvo alla favoriterna förtjusta...»[1]
Med ett leende kastade Gustaf detta bref åt sidan. — Bra — mumlade han — denna tillbakadragenhet skall underhålla lågan. Sverige eger nu i Frankrike en säker bundsförvandt... jag kan räkna härpå, i händelse jag lyckas att få krig mot Danmark. Men jag måste sjelf till Paris... jag måste ut för att sluta ett närmare fördrag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
