Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, — och att jag kan sköta det som det är sjukt till. Konungamakten måste ha sina ceremonier, och jag vore nästan frestad att säga: utan ceremonier ingen makt... ja, ja, förstå mig rätt! Ceremonierna äro ett skyddsvärn, bakom hvilket makten förskansar sig. De äro en gräns, som af den oskylde icke får öfverskridas. De äro obehagliga, men nödvändiga. Min käre Elis, hur skulle det gå med monarkerna, om de ständigt skådades öga mot öga.
— Ers majestät har alltid rätt: man skulle bländas. Ceremonielet är det moln, bakom hvilket man skönjer solen; den slöja, genom hvilken man ser upp till konungen.
— Ja ja, just det behöfves för att man skall se upp! — sade konungen skrattande och med tonvigt på de sista orden. — Men från ett till annat: hos borgarklassen och folket står jag väl. Kanske är jag för dem icke tillräckligt kyrkosam, men för att göra ett godt intryck tänker jag för Solna kyrka beställa en altartafla, den skall naturligtvis föreställa Christi lidande, dock ville jag hafva något, som utmärker att taflan är en skänk af mig. Kunde jag icke låta sätta mitt namnskiffer nedanför korset?
— Det är — svarade statssekreteraren småleende — det är enda sättet, ty högre upp på korset, till höger eller venster, äro platserna redan upptagna.
Konungen skrattade gladt.
— Oaktadt ditt vackra tal om »moln» kring »solen», så öga mot öga märker jag nog, hvad du håller mig för. Foi de gentilhomme, ceremonielet är verkligen nödvändigt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
