Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är sannt — svarade Stedingk, alltjemt med ett drömmande uttryck.
— Nåväl, och du? — Baron Staëls röst var kort och nästan hes och han tillade hastigt:
— Och du älskar henne?
— För en snillrik qvinnas kärlek är jag icke känslolös. Jag tror, det jag förstår att uppfatta mamsell Necker. De egenheter, hon har i sitt lynne och sitt sätt, utöfva en tjusningsmakt, hafva en poesi, som rycker mitt svärmiska sinne med sig. Det finnes likstämmighet mellan oss, och det är på denna jag grundar mitt hopp att kunna göra henne lycklig.
— Och att sjelf blifva det?
— Och sjelf blifva det — upprepade Stedingk. Hans ögon strålade och ett leende flög öfver hans bleka ansigte.
Baron Staël tömde ett glas vin och skrattade högt.
— Och du står vid denna punkt? — sade han. Tonfallet i hans ord hade en sorts utmanande kraft.
— Kanske har det kommit ännu ett steg längre.
— Nåväl, låt höra!
Den retfullhet, som kanske mot baron Staëls vilja framskymtade i hans väsen, utöfvade sin verkan öfver Stedingk, som med en viss köld återtog:
— Eftersom min historia väcker ditt deltagande, så kan jag tillägga, att marskalken grefve de Broglie, som alltid visat mig stor välvilja, härom dagen sade till mig: — Ni måste befästa er ställning genom ett godt giftermål. — Jag har icke tänkt derpå, svarade jag, och jag eftersträfvar ingen annan qvinna, än en skön armé, för att dermed eröfra Newfoundland. — »Men kasta ej bort er lycka genom att omfatta chimeriska idéer» genmälde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
