Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej — sade hon — kärleken består icke i ett undvikande.
— Min måste bestå deruti.
En tystnad inträdde efter dessa lifligt vexlade ord, hvarefter mannen återtog:
— Icke skuggan af en fläck får genom mitt förvållande komma öfver den qvinna, jag älskar.
— Må man gerna tro, att min kärlek tillhör er... man skall icke våga upprepa detta högt, det blir en lös förmodan, som för nya intryck skall dö bort.
— Dåra er icke dermed. Ryktet skall tränga till folkets öron... bilden af deras drottning måste vara oskärad, om det i vördnad skall se upp till henne.
— Och för en tom chimer skola vi försaka hvarandra! — utbrast hon häftigt, hvarpå hon långsamt och sorgset fortfor:
— Mitt rykte, min bäste vän! Vet ni då icke, att man säger mycket ondt om mig; men folkets kärlek har jag ändock qvar! — Hon tystnade och fortfor långsamt:
— Om man icke vågar något, vinner man ingen lycka.
— Jag har vunnit den! Från den kan intet rycka mig. Jag tänker på er ständigt, alltid. Jag lefver i minnet att ha sett er eller i stundens hänryckning att se er. Er bild är mig alltid nära... jag rusas af denna ständiga närhet. Marie Antoinette, jag behöfver icke hålla er hand i min för att vara lycklig; min kärlek är hänförelse, men icke begär. — Skymningen likasom medförde förtrolighet, gaf oförbehållsamhet åt deras ord, hängifvenhet åt deras närmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
