Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Huru gerna jag lyssnar på er! Hvad mig beträffar, så... ja, så är jag icke så förnöjsam — sade hon, hastigt öfvergående från en känslofull till en glädtigt skämtande ton. — Jag måste stundom se er för att icke glömma, måste tala med er för att icke tusentals tankar skola tränga sig på och alldeles förbrylla mig. Mina tankar skulle blifva en tyngd, som tillintetgjorde mig; jag hör icke till dem, som kunna sluta sina känslor inom sig... jag behöfver någon att sluta mig till, der jag finner den sällhet jag åtrår.
Hon sade de sista orden med en ljufhet i sin röst, som kom mannens hjerta att slå högt och, fattande hennes fina hand, höll han den fast.
— Marie Antoinette — bad han kort och hastigt — låt mig behålla min drömda lycka!
— Dröm, dröm! — sade hon skalkaktigt; — men jag skall veta att fjettra er qvar här, på det att äfven min lilla fantasi, den att få se, få tala med er, skall gå i fullbordan. Jag skall... — hon tystnade och han upprepade:
— Skall?
— Känner ni mamsell Necker? — frågade hon afbrytande sitt ämne.
— Jag har sammanträffat med henne ett par gånger.
— Hvad tycker ni om henne?
— Jag har just icke bildat mig något omdöme om henne ännu.
— Hon är rik...
— Oerhördt.
— Hvad säger ni, herr Fersen, om jag skulle gifta bort er med henne? Detta är mitt sätt att fjettra er här. Ni skrattar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
