- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
168

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sade fru Alström, helt nöjd öfver att detta förbud var upphäfdt. — Jag tänkte just, att jag skulle vilja flyga för att inte trampa ner ditt fina golf.

— Om du genast sagt detta; så... — Lovisa klippte af det kantband, hon höll i handen; — men du har ett sätt att tala, som verkligen kan förbrylla.

Hon såg helt vänligt på sin svägerska. Orden »ditt golf» inneburo ett erkännande med en försonande verkan, och om fru Alström varit den största menniskokännerska, skulle hon icke kunnat välja en bättre formel, för att, åtminstone för en stund, besvärja all opposition mot hennes fria rörelsesätt der i huset.

Den värdiga matronan njöt också af denna förmånsrätt, hon flyttade sig från en stol till en annan och trots jungfru Lovisas afsky för flugor gläntade hon till och med på fönstret, i det hon blickade ut. Hon låg så och stirrade än ner på gatan, än i rymden, och som hennes tankar temligen envist fasthöllo sina en gång fattade idéer, tyckte hon återigen, att hon skulle vilja ha vingar, men nöjde sig inte nu med att endast flyga omkring i den lilla kammaren — nej, ut i den vida verlden, för att möta Elise Berntsson, det älskade barnet, som hon visste hade återvändt med fröken Dücker och vid det här laget skulle kunna göra ett besök hos fosterföräldrarna. Medan matronan nu låg der spanande i det öppna fönstret, trädde bakom henne en smärt flickgestalt och en kär, länge saknad röst sade:

— Är det mig kanhända, moster ser efter?

Men nu kom den blårandiga näsduken fram och ingen kunde återhålla de tårar af stillad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free