Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att trampa ner enriset. En ljuf känsla af oblandad frihet smög sig öfver henne — hvad skulle väl Lovisa säga om ett sådant tilltag och huruledes skulle hon sjelf egentligen taga sig ut? Från att vara gråtmild gaf hon plötsligen till ett litet lätt skratt.
— Hvad går åt dig? — sade Lovisa och hon hade något i sin blick, som förstenade svägerskans skrattmuskler. — Hvad är det?
— Jag tänkte på, huru det skulle se ut, om jag här i rummet började flyga fram och tillbaka.
Jungfru Lovisa fällde sitt arbete ner i knäet. Det var nu hennes tur att betagas af förstening.
— Om man inte kände dig så väl — sade hon — så skulle man vara frestad att tro ett och annat; men jag tror du är klok, jag tror det verkligen.
Fru Alström kände sig helt lättad, att detta stundom omtvistade förhållande redde sig så bra.
— Åh hå, ja ja, om jag ändå fick snyta mig!
— Hvem hindrar dig, menniska! — sade Lovisa.
— Det gör du!
Ett gällt, hysteriskt skratt flög ur Lovisas strupe, och halft skrämd satte hon sin näsa i vädret för att visa, att hvad än svägerskan ville säga, eller företaga efter detta, så skulle det icke vidare förvåna henne.
Lovisas skratt skrämde å sin sida fru Alström, och de båda svägerskorna utbytte förfärade blickar;
men snart började fru Alströms ögonlock att blinka, hennes blick vek irrande tillbaka och hon sade:
— Jag skulle gerna vilja gå fram till sykorgen.
— Kom — sade Lovisa och tog den hvassa saxen i sin hand.
— Jag var rädd, att jag icke fick röra mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
